shomen

Detta Taiwanesiska Oolong som kallas Oriental Beauty men också går under andra mer asiatiska namn som Bai Hao Oolong. Bai Hao är ”vit knopp” och betyder att små vita knoppar ingår tillsammans med toppbladen vilket gör det till ett fint te även för ögat.

Att det kallas Oriental Beauty sägs bero på att det var vad den Brittiske drottningen Elisabeth II skall ha kallat teét efter att för första gången fått smaka en kopp. I vilket fall som helst är det ett av Taiwans mer kända oolonger och är en högoxiderad variant runt 70%. Mitt exemplar är skördat våren 2008 och inköpt på House of Tea där det kostade 109 kr för 70 gram. Enligt HoT kommer teét från området Shin Chu:

”Teet odlas på en låg höjd i jämförelse med andra kvalitetsteer, och ett av fördelarna med detta är just att tebuskarna blir anfallna och bitna av en insekt, Jacobiasca formosana Paoli. Detta ger teet dess unika söta smak.”

Visst är det fascinerande hur naturen samverkar för att skapa mystik att upptäcka och kultivera oss själva med. Det är som sagt också vackert att se på, särskilt på nära håll. Man anar allt det goda som göms därinne i de rullade bladen. För mig är det viktigt hur bladen är rullade, dels en rent estetisk aspekt men också för att det talar om hur teét har behandlats och vilken kvalité jag kan förvänta mig.

Jag har nästan uteslutande druckit detta bryggt som Gung Fu i gaiwan. Bryggtiderna har varit 30, 40, 50 sekunder + några gånger till med fortsatt ökande tid. Jag har fyllt gaiwanen till en fjärdedel med te och med två tredjedelar vatten. Vanligtvis brukar jag fylla gaiwanen med mer te men det blev inte så denna gång, så kompensation med lite mindre vatten så fungerar det. Först av allt en tesköljning på några sekunder för att rensa teét från eventuellt damm men också för att väcka det till liv.

Bryggt blir färgen typiskt gyllenbrun som bärnsten både på te och blad och avger en angenäm doft.

30 sek: Första bryggningen smakar lätt smörig, söt och med ett litet grönt lager av darjeeling, mycket behagligt och lättdrucket.

40 sek: Andra bryggen har plötsligt fått stor smak av kola och len honung med en lätt underton och stringens av bränt socker och lite lätt rostning. Här har teét fått utvecklas och avger mer smak än första bryggen och lämnar också en större eftersmak. Hur lättdrucket som helst, den bryggen förvinner allt för fort nedför strupen.

50 sek: Tredje bryggen påminner en hel del om den andra. Fortfarande kola och honung, fortfarande sött. Men mycket av det brända sockret har förvunnit. Istället har nu ett lager av mineral smugit sig in och påverkar eftersmaken. Teéts värme och qi har ökat markant och ger en mycket behaglig upplevelse i mun och kropp. Mycket trevligt även om jag föredrog brygg två.

Teét håller för flera bryggningar till och håller uppe smaken väl. Det är för mig det godaste av de (ännu få) Taiwanesiska oolonger jag testat och kommer förmodligen att återkomma i min tesamling i framtiden. Jag måste slå ett slag för att använda det som iste också, mycket läskande en varm sommardag med ett glas kallt Oriental Beauty.

Keemun räknas som en av de bästa svarta teérna i världen. Det är vanligt som bas i blandningen English breakfast och då oftast av lite lägre kvalite med brutna blad. Keemun Mao Feng däremot är ett rent handplockat Keemun av hög kvalite från An Hui-provinsen i Kina. Det är försiktigt processat med hela blad formade likt grönt te, därav namnet Mao Feng.

Färgen är mörkbrun, ogenomträngligt mörkbrun. Doften är lite söt och mörk, inbjuder helt klart till att vilja smaka. Hur smakar det då? Jo tack väldigt bra! Den dominerande smakupplevelsen är distinkt kakao, mörk kakaoböna, vilket också sitter i länge som aftertaste. Det är en kakao helt utan bitterhet utan tänk istället 80% mörk choklad men med en rundare smak och med en sötma av honung. Det har en fin kropp med utvecklade smaknivåer och man finner förutom kakao även inslag av nöt och torkade plommon. En kaffedrickande vän som blev bjuden upplevde också inslag av kaffeböna. Smakerna rullar mjukt och långsamt av tungan och sitter kvar en stund i gommen på ett trevligt sätt.

Själv njuter jag av detta Keemun då jag är förtjust i den distinkta mörka kakaosmaken och de som blivit bjudna har alla gillande höjt på ögonbrynen. Dessvärre finns det nu bara bottenskrap kvar i min japanska teburk så ett nytt inköp står på telistan.. denna lista som (alltid) är alldeles för lång och dyr

Jag sitter här och sörplar på ett gott Oolongte från Kina som heter Ti Kuan Yin. Det är köpt hos Stockholm Tea Centre och kostar 140 kr hektot. När det gäller Ti Kuan Yin vill jag gärna ha lite bättre kvalitet, dels för smaken men också för att det skall tåla Gong Fu bättre. Gong Fu är teceremoni från Kina och Taiwan där man brygger med mycket te, höga temperaturer och korta tider. Läs gärna mer på TeBloggens utmärkta och välskrivna inlägg om Gong Fu.

Det är ett vackert te, knådat och ihoprullat med alla smaker inkapslade och färdigt att bryggas. Ti Guan Yin är ett av de mer kända Oolongerna och legenden säger att en bonde passerade ett gammalt tempel för Guan Yin, nådens gudinna, och lade sig att sova där en stund. I en dröm kom Guan Yin och berättade för bonden att det fanns en skatt gömd bakom templet. Bonden vaknade och sprang givetvis ut och kikade på baksidan där han hittade en liten tebuske. Bladen från busken blev sedan Ti Guan Yin teet.

Detta ljusa oolong har en gul fin färg som ni ser. Jag testade att brygga det i lerkanna (min kyusu) 85 grader i 3 minuter ungefär enligt anvisningarna och det smakade helt ok men kanske lite tunt för mig. Jag fick ut ett par bra bryggningar till på det sättet. Men jag vill gärna ha ut ännu mer smak så jag gjorde därefter en Gong Fu bryggning på mitt enkla sätt med en kyusu och japansk tekopp. En stor mängd te, det täckte botten på kannan och lite till, och hett vatten ca 95 grader. Jag gjorde en tesköljning före den första bryggningen på ca 10 sekunder för att värma kannan och väcka lite liv i bladen.

30 sek: Storblommigt, varmt, lätt, lite nötigt och mineraligt. Ett fint gott litet bett i slutet som hänger kvar.

40 sek: Lite tyngre nu, bladen har vecklats ut mer i kanna också. Starkare smak som finns i hela munnen, en lagrad grönhet, sötma, gott!

60 sek: Det har nu fått en djupare gul färg. Bladen verkar fullt utvecklade. Smaken utvecklad den också, lite mörkare rostad ton framträder nu, mycket gott.

120 sek: Nu har smaken ändrat karaktär och blivit lättare. Den är fortfarande tydlig men nu mer fruktig istället.

160 sek: Styrkan finns fortfarande kvar, och karatären svänger nu mot mer jord och mineraler. En lätt potatissmak upptäcker jag också. Eftersmaken är mer mineral nu och sätter sig i gommen en bra stund efteråt på ett mycket behagligt sätt. Detta te är så lättdrucket, man vill bara ha mer.

Jag gjorde ett par bryggningar till och teet höll uppe smaken bra.

Detta är ett mycket lättdrucket te med sötma och mineraler som charmar mig. Jag kommer att köpa mer framöver.

Dragon Well eller drakens källa är ett välkänt kinesiskt grönt te. Detta jag köpte från House of Tea är ett av bättre grad som kallas Lung Ching Shi Feng Top Grade. Kärt barn har många namn och Lung Ching kan lika gärna benämnas Long Jing. Jag tror t.o.m att Longjing-te är den vanligaste benämningen. Värt att nämna är att det teet jag nu testat är skördat våren 2008 och inte från årets skörd. Det är också därför man får 40% rabatt just nu på teet, 100kr för 50g.

När man öppnar påsen slår en grön doft emot en. Inte en grön japansk doft, den av grönt färskt gräs, utan mer av lagrat gräs, lite torrare men mycket lovande. Som ni ser på bilden under är bladen torra, platta och lite gröngula i färgen.

Beredningen för två dl färdigt te skall enligt förpackningen vara tre gram te i 80 grader som drar i en minut. Jag beredde mitt te i min japanska Kyusu som jag förvärmde med kokande vatten som snart hälldes över i min kopp och då var ungefär 80-gradigt lagom när jag lagt tebladen i kyusun. Doften i Kyusun av de varma bladen är en njutning i sig.

En minut senare har jag min första kopp Lung Ching. Färgen på teet är ungefär densamma som bladen själva, alltså gulgrönt. Hur är då smaken? Gedigen är mitt spontana uttryck. Det finns en liten ”gröngräsighet” de första sekunderna som sedan övergår i en ganska lång eftersmak av nötighet, lite torrare och tyngre jordighet, i alla fall för ett grönt te. Detta på ett bra sätt helt utan någon bitterhet. Smaken sitter i och kräver lite uppmärksamhet då det har flera bottnar.

Det håller bra för ett par bryggningar till. Jag har testat att att brygga det i 75 grader och med tiden 1.20 min vilket gav en mer gräsig och grönare smak, tyvärr tappar man då nötigheten och tyngden som jag tycker är utmärkande för detta teet vilket gjorde att jag återgick till 80 grader och 1 min istället.

Jag skulle gärna vilja testa ett nyskördat Lung Ching Shi Feng för att jämföra smak, men detta är gott och står sig bra. Prismässigt är det nog för dyrt för att jag skall återvända igen, trots rabatten, men jag kommer att njuta stort av de blad jag har kvar.

House of Tea var snälla nog att skicka med ett smakprov på ett vitt te, Bai Hao Yin Zhen, vilket jag håller på en stund till och återkommer med senare.

Som jag skrev igår så fick jag ett trevligt och efterlängtat paket från Hibiki-an, i Kyoto Japan, att hämta på posten. Tyvärr fastnade det i tullen vilket gav en liten merkostnad, men man kan inte få allt. Det var ett vackert inslaget paket som innehöll flera mindre paket, och detta var innehållet:

Notera att de skickade med ett vykort på butiken, en kul grej

Kyusun från närmare håll. Mycket vacker med sin grönskimrande glacyr och lite knaggliga yta.

MATSUBA Yunomi heter kopparna och är Japanskt porslin och ett par AIZOME tygstycken att ha som underlägg. Tepåsen ni såg på den översta bilden innehåller ett hekto fint Japanskt Gyokuro. Ett helt nytt te för mig att dricka, men eftersom jag läst mig till att Gyokuro skall vara ett fint japanskt te med frisk gräsig ton så kunde jag inte motstå att beställa dyrgripen. Gyokuro Karigane Premium heter det och det var med viss ödmjukhet jag öppnade paketet. En fräsch doft av nyklippt gräs, fast rikare slog mot mig.

Jag ville såklart smaka genast, så jag värmer vatten i vattenkokaren samtidigt som jag läser hur man tillagar teet. Jag bestämmer mig för 60 grader och att det får dra två minuter. Sagt och gjort och snart står jag där med min första kopp Gyokuro Karigane Premium!

Hur smakade det då? Det var först lite ovant med ett te i 60 grader i munnen, dvs lite ljummet. Men smaken var mycket intressant. En frisk sorts gräsig smak med tydligt inslag av spenat. Teet känns också en smula oljigt i munnen på ett bra sätt. Smaken är mild, lite söt och helt utan någon av den bitterhet som billiga teer oftast har. Jag förstår att detta är ett populärt och dyrt te. Jag bryggde även en andra och tredje omgång på samma te utan problem. Jag ökade 5 grader för varje brygg men hade samma tid som innan, dvs två minuter. Smaken förändrades en smula för varje bryggning och gav teet en unik känsla.

Jag har efter denna första test fortsatt att dricka teet idag också. Nu med förändringen att jag bryggde med samma mängd te (ca 1.5-2 matskedar) men för en kopp istället för två som igår. Jag ville få en lite starkare smak. Det fick jag verkligen, en starkare och rikare smak på alla sätt. Mycket mycket gott! De två efterföljande bryggningarna klarade inte att följa den första men blev starkare än igår. Jag förstår dom som fastnar för det här teet, jag har gjort det. Nu väntar jag på en annat paket med te, denna gång är det ett kinesiskt grönt te. Men nu skall jag fortsätta att njuta av mitt Gyokuro så länge.

Konban wa

Första inlägget. Jag sitter här och skriver sent på fredagsnatten med en kopp nytt grönt japanskt te framför mig. Jag skall återkomma till det senare. Detta med te av mer kvalitativ sort är nytt för mig, jag har som de flesta andra köpt Kahls löste och gått från smaksatta teer till de mer genuina gröna teerna.

Men det finns ju mer. När en aikidokamrat till mig bjöd mig på ett grönt japanskt te ur sin vackra kyusu (liten traditionell tekanna i lera) blev jag heltänd. Jag visste väl att te kunde smaka så mycket mer än de vanliga affärernas gjorde! Sagt och gjort, jag beställde en egen kyusu, ett par små tekoppar och ett dyrt Gyokuro-te. Idag kom paketet från Kyoto, Japan, och det var bara att knalla iväg och hämta. Det var vackert inslaget och inpackat. En liten stund senare satt jag med nybryggt te i min nya kopp och vandrade omkring i smakupplevelserna. Så gott, så annorlunda. Mjukt, sött färskt gräs, spenat, friskhet, och helt utan den beska som annars de billiga gröna teerna brukar ha. Man blir såld, och kultiverad.

Mer info om teet och annat kommer senare. Dags att sova nu.

Konban wa